Annars då?

Vi snackade om hur vi hälsar på varandra. Man säger typ "läget?", eller "annars då?" till varandra.

Påminde mig om när jag satt i tandläkarstolen, fullt av bedövning och slangar i munnen, tandläkaren går ur rummet en stund för att bedövningen ska få verka - jag ska dra ut en tand - och jag slänger ur mig "annasch dhå?" på skämt (det var ju en rätt bisarr situation att slänga ur sig "annars då?") till den äldre sköterskan, som drar fram sin stol till mig och börjar berätta om sin dotter som dött i en trafikolycka... där satt jag med slangar i munnen, upp-och-nervänd i en tandläkarstol, nervös inför att dra ut en tand, och kunde inte komma undan när sköterskan började öppna upp och dela sitt livs djupaste tragedi i örat på mig. Allt jag kunde krysta fram av medlidande var "aahh" och "aaaschåååhh" genom min halv bedövade käft, full av slangar.

När tandläkaren äntrade rummet igen tystnade sköterskan och flyttade tillbaka sin stol. Tandläkaren gav henne en sån där blick typ "nä, har du gjort det nu igen?!" och rynkade på ögonbrynen.

Sedan drog de ur min tand och jag vinglade därifrån, lätt tagen av både bedövning och tunga historier.