eriks sajt

Gamla grannar

2011-11-21T22:26:00.000-08:00

Gick härom dagen och funderade över att tre gamla människor har lämnat in under de år jag bott i denna trappuppgång:

Farbrorn med nackkrage och en fet katt som hette Clinton. Katten var väldigt blyg, vågade sig aldrig ut för att hälsa medan jag stod och pratade med hans ägare, farbrorn med nackkragen. Han brukade öppna dörren och fånga in mig ibland för en stunds småprat. Jag saknar honom.

Grannen under som hade en förvirrade liten hund. Den här farbrorn hälsade jag bara på. Hans hund fångade jag in flera gånger när den försökte göra en spurt in i min lägenhet. Hunden var halvblind och helt bortom kontroll, den sprang vilt. Ibland kunde man höra hur gubben stod och visslade på gatan, då hade hunden lagt iväg. Trodde den skulle bli överkörd ett antal gånger där nere på gatan.

Hyresvärden lämnade in nyligen. Jag saknar honom också. Vi brukade stå och snacka lite när jag gick förbi. Han stod ofta och småjobbade ute på parkeringen. Vi snackade bilar, väder och han skvallrade lite om grannarna.

Livet går vidare. En dag är det väl min tur att hasa runt ute på gården och småsnacka med grannarna. En katt eller hund ska jag nog också ha.

Annars då?

2011-11-15T01:32:00.001-08:00

Vi snackade om hur vi hälsar på varandra. Man säger typ "läget?", eller "annars då?" till varandra.

Påminde mig om när jag satt i tandläkarstolen, fullt av bedövning och slangar i munnen, tandläkaren går ur rummet en stund för att bedövningen ska få verka - jag ska dra ut en tand - och jag slänger ur mig "annasch dhå?" på skämt (det var ju en rätt bisarr situation att slänga ur sig "annars då?") till den äldre sköterskan, som drar fram sin stol till mig och börjar berätta om sin dotter som dött i en trafikolycka... där satt jag med slangar i munnen, upp-och-nervänd i en tandläkarstol, nervös inför att dra ut en tand, och kunde inte komma undan när sköterskan började öppna upp och dela sitt livs djupaste tragedi i örat på mig. Allt jag kunde krysta fram av medlidande var "aahh" och "aaaschåååhh" genom min halv bedövade käft, full av slangar.

När tandläkaren äntrade rummet igen tystnade sköterskan och flyttade tillbaka sin stol. Tandläkaren gav henne en sån där blick typ "nä, har du gjort det nu igen?!" och rynkade på ögonbrynen.

Sedan drog de ur min tand och jag vinglade därifrån, lätt tagen av både bedövning och tunga historier.

En gammal trotjänare har lämnat in

2011-11-12T09:32:00.000-08:00

Igår kväll lämnade min gamla vän stereon in.

Plötsligt började displayen visa konstiga, kryptiska meddelanden för att sedan med en djup suck slockna för alltid. Den orkade inte längre. Vi har följts åt i tolv år. Jag köpte stereon av min kollega Tobbe en mörk natt nere i hans källarförråd. Tror jag gav femhundra spänn för CD-spelare, kassettdäck och stärkaren. Vi har haft mycket kul ihop, stereon och jag. Många kvällar har jag suttit med polarna och spelat gamla hits. Lika många kvällar, om inte fler, har jag suttit själv och lyssnat på softa låtar i skenet av ett stearinljus. Många fina stunder har det blivit.

Nu är det tyst, så tyst i min lägenhet. Stereon lämnar ett stort tomrum efter sig. Jag kommer sakna dig, gamle vän. Vila i frid. Du får stå kvar ett tag, sedan måste jag nog tyvärr köra bort dig till tippen. Det kommer göra mig mer ont än dig.

Scocco och Lassgård

2011-11-03T09:46:00.000-07:00

Den här videon är underbar!

Jag snubblade över den när jag letade efter något youtube-klipp för att bota mina hjärnmaskar: Mauro Scoccos "Sarah".

Vilka skådespelarprestationer! Speciellt den busvisslande killen på mopeden i början (är det Orup?). Finns flera sköna moment i videon, bl a när Mauro sjunger att "hon är vild som vinden" och tjejen (som ser allmänt stel ut genom hela videon) springer i slow motion plus när Mauro skojjar med en sockerströare på cafét (heter det "sockerströare"?).

Men - en känsla som infinner sig hos mig när jag ser videon är att Mauro och Rolf Lassgård har någon sorts slags likhet. Samma utstrålning, kan det vara så? Den blyge, mjuke mannen som samtidigt (i alla fall i Rolfs fall) härbärgerar någon sorts aggressiv manlighet om det skulle behövas. Jag skulle lätt kunna se Rolf spela Mauro i videon, ja, han skulle på riktigt kunna bli nerkärad i tjejen tvärs över plus övertygande få skämtet med sockerströaren att kännas fumligt romantiskt. Äh, jag vet inte. Se och bedöm själv:

Hjärnmaskar

2011-11-03T09:34:00.000-07:00

Idag fick jag lära mig ett för mig nytt ord: hjärnmaskar.

Det var en kollega i Sthlm som introducerade detta lilla intressanta ord till mig (hade egentligen ingenting med jobbet att göra, han grejade med min dator på distans och under tiden hann vi på telefon avhandla en hel del ämnen såsom om Alexander Bard egentligen är så proffsig på musik, om hans band BWO finns kvar eller om dem giggar på interna klubbar, om BWO tjänar massor med stålars, introducera våra bloggar för varandra, Halloweenmasker och just ordet hjärnmaskar).

Hjärnmask är när du får en slinga från en låt på huvudet och inte kan bli av med den. Du märker att du nynnar på den hela tiden och att den kör runt i huvudet. Kan vara riktigt tufft, speciellt om det är en dålig låt. Nåväl, enda (och nu snackar vi det absolut enda!) sättet att få bort hjärnmasken är att sätta sig ner och lyssna genom hela låten. Då tar man tydligen död på hjärnmasken. Detta var för mig helt nytt.

Jag har tänkt till och de låtar jag haft huvudet senaste dagarna och som jag nu måste sätta mig och lyssna genom är följande: Rihannas "Love the way you lie", Mauro Scoccos "Adrenalin" och Ryan Adams "Dirty Rain". Hur jag fått desse hjärnmaskar kan jag inte förklara men dem är vad jag kommer sitta mycket koncentrerad och lyssna genom i soffan ikväll.

En arg man

2011-11-01T13:11:00.000-07:00

Idag träffade jag en arg man.

Han har gått runt utanför ett hotell i Linköping i 23 år och delat ut arga lappar om hur orättvist han blivit behandlad som f d personal på samma hotell. Han var servitör därinne men fick kicken efter en del kontroverser. Tydligen tog han detta så hårt att han ägnat de senaste 23 åren till att försöka göra sin röst hörd, bl a trakassera hotellets personal och gäster. När jag stod vid disken och pratade med personalen dunkade han på rutan och viftade med sina flygblad.

Vilken sorglig historia. Känns som ett bortkastat liv. Barn - tag lärdom.

En tur till affären

2011-10-30T14:02:00.000-07:00

Vissa dagar känns som fina dagar. Det är såna där dagar då man råkar i alldagliga samspråk på oväntade ställen. Livets cirklar rubbas av okända människor i oväntade situationer. Ibland blir man rörd. Så denna gång.

Jag var inne i snabbköpet (heter det så? känns kul att få använda ordet i a f) och köpte sallad plus lite annat gött. Upptäcker till min fasa att jag glömt plånboken när jag står i kassan, lämnar in kassen till den tjuriga kassörskan och åker hem för att hämta cash. Tillbaka igen hamnar jag i samspråk med en medelålders herre som ska lösa in en trisslottsvinst på hundra spänn. Han luktar rök och berättar att det är hans gamla mamma som skrapar lotterna. Drömmen är att få skrapa i tv. Men det var inte om honom jag skulle berätta nu, istället ska nu en kille i kassan för att skanna in min kasse med varor igen. När han väger tomaterna dyker plötsligt en vithårig dam (pensionär gissar jag) fram från ingenstans och påpekar att halva min matkasse står på vågen samtidigt som han väger mina tomater. Det påverkar inte vikten försäkrar killen i kassan henne medan jag står och ser på som en fåne utan att reagera. På väg ut läser jag på kvittot för säkerhets skull och mycket riktigt - mina tre tomater vägde enligt kvittot över två kilo och kostade femtiotre spänn. Raskt tillbaka igen och rätta till kvittot och få pengar i handen.

Ja, rätt ska vara rätt. Jag fick trettioåtta spänn tillbaka och en ursäkt av killen i kassan. Poängen med den här lilla menlösa historien är först att jag är rörd av den medelålders mannens mamma som drömmer om att skrapa Trisslotter i morgonnyheterna, plus att jag är lite rörd av den vithåriga pensionärens omsorg om mina tomaters rätta vikt. Plus att jag visar tydliga tecken på att bli en riktigt bra pensionär (gå i affärer och muttra om slarv med kvitton). Och att detta inlägg blev onödigt kryddat med attribut. Och att jag måste skaffa mig ett mer spännande liv!

Vikten av att bli berörd

2011-10-16T13:40:00.000-07:00

När jag läste på universitetet så klargjorde min musiklärare behovet av att bli berörd i musiken. Han tog ett exempel där han jämförde en tekniskt skicklig sångare som sjöng Anthem ur Chess på ett imponerande sätt med en mindre tekniskt duktig sångare som sjöng samma låt men på ett sätt så att min lärare blev berörd. Han slog så in vikten i mig vikten av att bli berörd i musik så att jag aldrig glömmer det. Jag citerar honom ofta i frågan.

Idag hörde jag på radio hur en äldre dam recenserade Sten och Stanleys senaste skiva. Hon tyckte det var roligt med alla gästartister och covers, men genomgående saknade hon just att hon inte blev berörd.

Jag kan inget annat än förstå henne.

Bröd och skådespel

2011-09-30T00:37:00.000-07:00

En del vill ha bröd för att överleva, andra vill ha skådespel för att bota ledan. Kanske lyckas vi inte alltid plocka fram smarta idéer för att ordna käk till dem som behöver men det saknas inte uppfinningsrikedom vad gäller att anordna skådespel för dem som saknar spänning i tillvaron.

Bonniers konsthall prövar nu att göra ett "hypnotiskt konstverk". Jepp, du läste rätt. Det handlar om ett konstverk som bara existerar i hypnotiskt tillstånd. Helt fantastiskt! En liten grupp får boka plats i ett hotellrum i Stockholm (?) och sedan får hjälp att sätta sig i ett tillstånd av förvåning (?) för att sedan göra sin egen upplevelse. Om inte detta är kultur när den är som bäst så vet jag inte vad som är det! Vilken uppfinningsrikedom! Fantastiskt! Eller alldeles vrickat, avgör själv.

Jag associerar direkt till min barndoms seriefigur Mandrake, som kunde göra pistoler till bananer och gevärskulor till flygande blommor, gärna med orden "hur ska du kunna skjuta mig med en banan?". Han kunde flyga iväg från sina kombatanter, helt plötsligt börja gå i taket, osv, osv. Han upphävde alla naturlagar samtidigt som bildtexten alltid var densamma: "Mandrake gör en hypnotisk gest". När Mandrake gjorde sin hypnotiska gest då hände det grejor, believe me! Han var en av mina favoriter. Till min stora besvikelse gick det långsamt upp för mig där jag satt och läste Mandrake att han bara hypnotiserade sina fiender, allt coolt han gjorde (bananer, blommor) var inte verkligt, fienderna trodde bara det, de var ju hypnotiserade. Jag blev grymt besviken.

I alla fall - att Mandrake alltid varit dömd att misslyckas som film beror nog på att han aldrig öppnar munnen, den ser alltid ut som ett smalt streck.

Mer digestiva överblickar...

2011-09-26T06:12:00.000-07:00

Fortsätter min digistiva överblick genom att avslöja dagens inköp:

Fem flaskor vin: firade min lediga dag med att ta en god stund tillsammans med en expedit på Bolaget och plocka fram olika viner för olika ändamål, allt ifrån vitt till apertif till rött för den starka, kryddiga grytan. Min okunskap i ämnet viner avslöjade jag redan när expediten frågade vilket land jag brukar hålla mig till vad gäller viner och jag svarade att jag mest orienterar mig på etiketter som ser trevliga ut, symboler och vänners rekommendationer. Att jag fick visa leg för den fnissande kassörskan kändes ändå som lite tröst för min stukade stolthet. Nåväl.

Spel till mitt X-Box: för något år sedan fick jag min kollega att lova döda mig om jag någonsin skaffade mig tv-spel eftersom jag tyckte det var ett oerhört slöseri med tid. Ja, kanske var det också en liten överreaktion på mina tv-spelande syskon som lägger hundratals timmar på tv-spel, i min mening helt ofattbart, men - nu är jag en av er, kära syskon! Jag ändrade den stolta och hårda åsikten när jag kände ett akut behov av att hitta ett sätt att slå ihjäl tid för att slappna av, plus att jag fick påtryckningar av Johan i Stockholm och av Hebbe, 12 år. Köpte (på rekommendation av Johan) "Alan Wake" och "Bioschock", skräck och äventyr ("contains strong bloody violence", jojo!). De sömnlösa nätterna är räddade!

Böcker från biblioteket: har hämtat en hög böcker till min uppsats, de ska utmana både vin och tv-spel, kanske främst det senare, även om vin säkert passar bra till dem bägge, men det kan ha en skadande effekt på min inlärningskurva.

Vióla, kära vänner!

En digestiv överblick

2011-09-25T04:00:00.000-07:00

Jag har lite idétorka just nu vad jag ska skriva om, så jag presenterar en digestiv överblick (d v s gör en svepande presentation av de böcker/filmer jag digesterar - äter/tuggar/smälter - just nu):

Testamentet (Grisham)

Gone, baby, gone (Lehane, insåg snart att jag sett filmen, som tur var beställde jag uppföljaren direkt - En mörk välsignelse - tror barnet försvinner igen och ska hittas igen)

World upside down (Rowe, till uppsats)

Långsamhetens lov (Wikström, beställde fyra Wikström, mest för att retas med gamle Pava)

2666 (Bolano, omskriven bok, har faktiskt läst mer vad som skrivits om boken än jag läst själva boken, lite Paul Auster-känsla hittills)

Five minarets in New York (satt i bilen hem från Nkpgs kulturnatt och lyssnade på en repris av SR:s program om hedersmordet på Fadime, valde film på Statoil medan jag väntade på pizzan, såg denna film i hyllan och tänkte att den kunde vara en intressant fortsättning på detta med kultur/religions-krockar... blev djupt besviken efter tio minuter och stängde av, mest skottlossning och explosioner... skitfilm)

The Kings speech (såg den på tåget i fredags, bra film, satt hela tiden och funderade på om Lionel - som ska hjälpa kungen med stammningen - egentligen var James Woods från klassikern "Vampires")

Äh, lite musik också: Vanbot (hörde dem förra veckan på en fest i en simhall (!) och kände igen en av keybordisterna - Markus - som enligt min mening tveklöst är världens trevligaste kille)

Japp, ungefär så, denna morgon...

Ett kulturhus och en fiollärare

2011-09-11T13:31:00.000-07:00

Innehållsrik dag idag.

Det var dags att inviga ett kulturhus på mindre ort i Östergötland och äntligen fick jag valuta för alla timmar jag slitit med fiolläxan i högstadiet - det visade sig att han som var kontaktperson för kulturhuset var min gamle fiollärare. Han blev väldigt nöjd över att jag mindes honom (tyvärr verkade jag inte ha lämnat några djupare minnen hos honom, men själv satt jag länge vid vårt första möte och försökte komma på vart jag kände igen hans gälla stämma ifrån) och han garanterade mig förstaklassig service nästa gång det skulle arrangeras något i kulturhuset.

Jag stod i monter, gav bort jojos till alla barn, snackade segling med en kollega, snackade kampsport med en annan kollega, snackade "Så som i himlen" med en tredje, snackade dykning och indisk mat med en fjärde. Sedan presenterade jag dagens föreläsare (Jonas Helgesson - lysande!), gav honom en bok med Finspångsbilder som tack (han lovade bläddra i den innan han somnade) och sprang sedan ner i källaren för att klappa händerna när Ditin, vår hip hop-artist från Lkpg, uppträdde i källaren. När jag kom upp igen hade alla gäster gått och utställarna plockat ner sina grejor. Huset var tomt så när som på min gamle fiollärare och någon mer bortglömd personal som plockade skräp. Fylld av den tomhet man bara kan känna efter en intensiv dag med massa mingel bland folk och blaj om biodling, arbetsmarknadsprojekt, diakoni och massa annat som man inte har en aning om vad det är packade jag ner mina grejor, gick ut i regnet och letade upp min bil på den tomma parkeringen.

När jag susade hemåt genom skogarna runt Finspång så drömde jag mig bort. Ta ledigt några dagar, lägga gitarren i bakluckan, åka och gömma mig i nån stad, i nåt undangömt kvarter, neddragna persienner och bara låta tiden gå ett tag.

Kvällarna med Gudfadern

2011-09-07T09:52:00.000-07:00

Ibland träffar jag dem.

De där människorna som inte sett varken Gudfadern trilogin, Star Wars-filmerna eller Sagan om Ringen-trilogin. Dom finns och vandrar runt bland oss, obemärkta, i fullt dagsljus. Jag är alltid lika imponerad när jag träffar dem. För mig är det stort att man inte sett någon av dem filmerna. Å andra sidan har jag fortfarande inte sett "Dirty dancing" eller "Top Gun". Filmer som man "måste" se.

Nåväl, är det någon av dem man ska sätta sig in i så röstar jag för Gudfadern. För några år sedan körde jag och några polare igång filmkvällar då vi skulle se just Gudfadern, klä oss "filmenligt", äta pasta och dricka italienskt vin. Jag var den ende utklädde om jag minns rätt (linne, hängslen som hängde nedanför knäna, vattenkammad). En fantastisk kväll. Vi såg bara ettan, sedan skildes vi åt över vårt avlånga land.

En dag, när vi blir gamla, kanske vi ska se sista Gudfadernfilmen ihop. Leva oss in i det bittra slutet på trappan till Teatro Massimo, Palermo. Trycka händerna mot ansiktet och vråla ut vår bottenlösa smärta tillsammans med den åldrade don Corleone. Sedan sjunka ihop i varandras armar.

Kan bli en fin avslutning ändå. I alla fall på våra filmkvällar ihop.

Med skidor på dejt

2011-09-01T10:58:00.000-07:00

By the way så glömmer jag inte när min gode vän P skulle på dejt uppe i ett kallt och snöigt Stockholm.

Vi var ett gäng som åkt upp ihop och nu släppte vi av P med skidor och allt (jodå, han skulle ut på längdskidor med tjejen!) vid en tunnelbanestation uppe i Stockholm. Alla boysen i bilen önskar honom lycka till där han står med sina ryggsäckar, skidpjäxor och stavar som trillar runt på trottoaren bland alla stressade, vinterfrostiga storstadsbor som pulsar förbi i snön.

P hasplar ur sig att "jo, hm, nu får vi hoppas detta blir bra" varpå en av grabbarna i bilen hojtar: "Var dig själv bara" och jag replikerar snabbt: "Nej, nej, nej, för f-n, P!"

P brukar påminna mig om den här stunden :)

En ödmjuk diss

2011-08-30T10:03:00.000-07:00

Jag har en god vän.

Han uttalar sig ofta drastiskt om saker han inte gillar, men igår överraskade han mig med att anta en mer mjuk hållning. Han hade varit på en kulturkväll av det mer kulturellt svåra slaget, tänk experimentell jazz kominerad med svårlyssnad och starkt vemodig visa/singersong writer. Kvällen öppnade med en man på flygel som improviserade (mycket) fritt över ett svårtytt tema, flygeln var uppkopplad till en dator där en kille satt och lekte med tonerna. Helt ok inledning, om än rätt flummig. Sedan sjöng en annan kille, ackompanjerad av gitarr och piano. Låtarna var knepiga att ta in, lösa i formerna och med svårtydda texter. Kvällen fortsatte med en duo bestående av en kille på trumpet och en vokalissa (tjej/sång). Trumpetkillen gjorde svåra grimaser vilket han varvade med att då och då tuta till i trumpeten, samtidigt stod vokalissan med slutna ögon och hackade fram ljud ur strupen. Låtarna (?) de körde var typ tjugo minuter långa. När min vän sneglar runt om sig bland övriga i publiken så sitter flera av dem med slutna ögon och ett frånvarande uttryck i ansiktet, han tolkar detta som att de antingen njuter eller söker något djupt inom sig, allt ackompanjerat av trumpetstötar och en hackande röst.

"Jag förstår det inte, just nu" var min väns kommentar till det hela, vilket jag tycker var ett väldigt fint sätt att dissa konsertupplevelsen, dock ändå hänvisa till sin egen mognadskurva, att "just nu går det över huvudet på mig, men förhoppningsvis kommer jag en dag inse hur fantastiskt det är, den dag jag når insikt".

Jag välkomnar den dagen.

Så kan det vara

2011-08-23T00:17:00.000-07:00

Min kollega Anders och jag har precis fått en ny, ung kollega som heter Johan. Han är 19 år, anländer till jobbet i solbrillor och ett stort leende. Johan tycker han lever sin dröm just nu som får jobba med kultur och musik. Han är grym på elgitarr, astrevlig och begåvad. En fantastisk kille, helt enkelt.

Anders och jag ser Johan glida in på jobbet och jämför spontant vad vi åstadkommit när vi var i Johans ålder. Jag hade blivit landsförvisad från Makedonien med 12 timmar på mig att lämna landet. Anders största bragd var att ha blivit förvisad från den lokala puben i Vadstena.

Så kan det vara.

En låt

2011-08-19T12:34:00.000-07:00

En låt jag fastnade för ikväll:

Nina Ramsby och Martin Hederos – Hon Går Nu

En vecka som nästan har allt

2011-08-18T23:56:00.000-07:00

Den här veckan har allt... i alla fall nästan.

Börjar med besök på Gröna Lund tillsammans med Hebbe - vi skrek oss genom Fritt fall, Insane, Extreme och Spökhuset (det sista skrattskrek vi väl oss igenom egentligen). Träffar Ozzy, vår kontorshundvalp som vuxit till sig över sommaren, ett kärt återseende. Ozzy har förmågan att bli totalt översvallande lycklig varje gång man kliver in i rummet, även om man bara gått och hämtat en kopp kaffe i köket. Alla skulle ha en vän som Ozzy.

Anders, min blueskollega, spelar upp några smakprov från kommande skivan. Det är brutalt, digitalt, synthiga trummor, aggressiva riff på distade gitarrer och en röst som sjunger från botten av sitt livs smärta... det är blues som världen aldrig hört den, vill jag lova! Ska bli spännande att följa skivan från press till kritikernas mottagande. Jag tror Anders kommer skriva ett stycke musikhistoria, jojo.

Var igår och lämnade en trasig stärkare hos Herbert, en skelögd lokal profil som har sin verkstad längst in i ett otillgängligt område bakom tågstationen. Samtalet utvecklade sig från gitarrförstärkare till sommar, semester, resor och landade i ämnet "giftiga spindlar som förs in i Sverige av intet ont anande resande svenskar". Herbert är en av de sista levande kufarna som inte följt de senaste årens utveckling av teknik utan fortfarande använder verktyg från 70-talet, ändå är det han som löser alla omöjliga fel på elektriska apparater, såsom gitarrförstärkare. Anders betonade vikten av att ta tid och slänga käft om banala saker som spindlar med en kille som Herbert, det är oss han kommer minnas och ge det lilla extra i serviceväg när det tövas. Även Herbert längtar efter lite mänsklig värme bland alla apparater och spindlar.

Idag är jag ledig för plugg och rep. Nästa helg ska Anders o jag lira på bröllopsfest med trehundra vilda katoliker. Det gäller att vara förberedd så de blir nöjda. Imorgon drar jag med mina två bröder till Liseberg. Förhoppningsvis kommer vi alla tre levande hem, något som inte alls är säkert då min äldste bror är känd för ett dödsförakt parat med en obändig experimentlusta som ofta slår till just när han sitter högst upp i ett pariserhjul. Må Gud vara våra själar nådiga, men kul ska vi banne mig ha!

Det är inte lätt...

att fota en kontorshund...

som inte vill sitta still. Sådärja!

Gröna Lund vs Liseberg

2011-08-14T23:10:00.000-07:00

Inser att jag inom sex dagar kommer att ha bevistat både Gröna Lund och Liseberg. Att jag inte tänkt på det innan, men nu kommer jag på söndag morgon kunna avslöja vilket nöjesfält som är skarpast. Håll utkik efter rapport!

Lyssnade på Kings of Leon i somras på Peace and Love. Måste tyvärr säga att jag tyckte de var rätt släta live. På väg hem från Kalmar igår beslöt jag att slå ihjäl timmarna i bilen med att ge dem en chans igen. Lyssnade fokuserat och fastnade för låten "Revelry".

Stadsfest i Kalmar, del två

2011-08-13T16:55:00.000-07:00

Jag diggar de här två rockarna... ibland gjorde den vänstre hårdrockstecknet, annars stode de helt stilla

Mitt nya favoritband all time high: "Pompejus-falangen", starka texter om alkohol och droger, framfört med mycket smärta... Broder Daniel, släng dig i väggen!

Jenna Reid

The team

En kändis och jag... vi har mötts förr

David vid stadsfestens huvudakt Sator... det var ös vill jag lova

Stadsfest i Kalmar

2011-08-13T01:03:00.000-07:00

David och Johan

Mickes Chrysler framför vår lilla scen

Dregen var konferencier

Skön blick!

Stora torget i Kalmar, Di Maggio på scenen som ej syns

Måne över Ölandsbron

Första dagen på jobbet

2011-08-08T02:54:00.000-07:00

Sommaren kom, sommaren gick... många fina stunder, många platser och människor som lämnat avtryck.

Lyssnade mycket på Bon Ivers senaste platta några veckor i början av sommaren (nästan varje kväll i mitt blå rum i Hökmark, stirrandes i taket, sällskapad av älghuvudet på väggen). Övergick sedan till Ray Lamontagne. Fastnade, som många andra, för låten "Empty". Det vackra vemodet och texten kändes så rätt när jag satt hemma i lägenheten igen, en regnig kväll i slutet av juli med sommaren i bagaget.

Snart kommer hösten och med den ny musik. Vad det blir, det får vi se då.

Roadtrip Öland, the end

2011-08-01T01:00:00.000-07:00

Hemma igen från Öland. Pava och jag är rätt nöjda ändå, även om halva veckan regnade bort. Vi hann åka runt och se en hel del av denna vackra ö innan vi barrikerade oss inne i Lönneborgs hus (tack Lönneborg!) med film och grill för att klara av det tropiska störtregnet. Men till slut gav vi upp och åkte raka vägen hem. Här hemma i Linköping lyser solen och det är sommar.

Sista semesterveckan, dags att börja landa igen och ställa in mig på att jobba. Men en sista resa innan dess, tänkte fira min födelsedag i Stockholm. En fin sommarkväll i Stockholm, det är precis vad jag önskar mig.

Roadtrip Öland

2011-07-25T02:34:00.000-07:00

Dags för roadtrip till Öland. Fågelskådning med min gode vän Pava står på schemat. Tydligen mellanlandar någon vadare från norr på Öland innan den fortsätter mot Egypten. Typ.

Ska bli fint att se Öland igen. Annars har jag inte så mycket att säga idag. Alla fruktansvärda hemskheter i Norge sätter sig på humöret. Plus personliga vinster och förluster i dagarna. Jag har inga ord just nu. Väljer att länka en låt som jag haft på hjärnan några veckor, den får säga sitt. Good buy.

Roadtrip Skellefteå, the end...

2011-07-18T01:24:00.000-07:00

Så där ja!

Roadtripen Skellefteå/Hökmark tur och retur närmar sig sitt slut. Strax stuvar vi in våra väskor i bilen en sista gång innan vi skiljs åt hemma i Östergötland/Jönköping. Magnus far vidare mot utlandet och sitt liv som kringresande musiker. Själv ska jag stänga in mig i lägenheten något dygn och smälta alla intryck. Vi har sett mycket på denna resa som har varit både geografisk och själslig. Vi har mött många nya bekantskaper, sett nya platser, upplevt både glädje och sorg, lärt oss saker om både oss själva och om det avlånga land vi bor i. Kort sagt - ingen går vidare från en sådan här roadtrip utan att det lämnat spår.

Fler bilder kommer troligen, ett litet kollage över stunder och platser som vi aldrig hann med att berätta om.

Tack och godnatt, bloggen.

Roadtrip Skellefteå, part 8

2011-07-11T11:27:00.000-07:00

Idag har vi farit runt och vaskat efter fynd på loppmarknader i krokarna kring Lövånger.

Första loppiset visade sig i själva verket vara ett dödsbo efter en gammal musiker. Musikerns dotter och hennes man (gissar vi det var, han skrattade mest konstigt och stirrade på oss med ena armen bakom ryggen, Magnus anade sig skymta en hammare, i varje fall så hasade han sig fram ett steg bakom oss hela tiden) visade oss runt. Här fanns ett helt gäng fina gitarrer, bl a en fantastiskt fin Gibson (bilden). Tyvärr hade de koll på att det var fina grejor och de kostade därefter. Magnus lurade till sig ett block till sina trummor för en tjuga, sedan stack vi medan mannen viftade med hammaren efter oss.

25 000 kr ville de ha för gitarren. Erik var sugen, men bangade till slut.

Andra loppiset var lite som att komma hem till en trevlig granne och gå en vända i dennes garage. Återigen fyndade Magnus, denna gång två paket kakelplattor för tjugo spänn, perfekt till stugan. Sedan fikade vi med familjen och plåtade deras kattor och lamm medan Erik försökte ge goda råd till dottern i huset om vad hon skulle satsa på i framtiden.

Tredje och sista loppisen var rätt sunkig. Erik hittade en bok och en tidning, rätt nöjd ändå. Sedan for vi hem och där satt pappa Tord och väntade på oss vid schackbordet. Återigen slog han oss på fingrarna och visade var skåpet ska stå när det handlar om schack.

Perssons mejerifabrik. Idag släppte de ut korna på bete, fantastiska människor.

Här är korna på grönbete. Se så glada de är!

Roadtrip Skellefteå, part 7

2011-07-09T11:36:00.000-07:00

Tjena alla bloggläsare! Idag har vår lilla roadtrip tagit oss ut på lokala sevärdigheter. På väg ut mot Storsand stannade vi till på det lilla, pittoreska café Nostalgi. Här blandades gamla brylkrämstuber med pillaskar, radioapparater och tidningar från 30-talet till slutet på 60-talet. Vi hittade en gammal jukebox som vi plågade övriga cafébesökare med en god stund.

Vi bad en darrhänt dam ta en bild av oss och jukeboxen

Stolt, tysk (gissar vi) caféägare visar upp luckan i golvet.

Efter sol och bad vid Storsand for vi vidare mot Jungfrugraven. Magnus trollade med kameran.

Roadtrip Skellefteå, part 6

2011-07-08T04:44:00.000-07:00

Far och son Lundmark har åkt in till Bjurö för lite ärenden, själv är jag kvar på gården och kurerar mig. Har åkt på en rejäl förkylning, gissar att min kropp inte riktigt klarar av att ta in alla intryck på vår roadtrip och reagerar med en förkylning.

Står och diskar medan jag lyssnar på ”Sommarhälsningen” på radio. Folk ringer in och berättar vad de ska göra idag, sedan hälsar de till någon när eller kär, allt på lokala dialekter. Med jämna mellanrum utbrister programledaren ”Treeevlitt!” och försöker avsluta samtalet medan den inringande fortsätter mala på om dagsutflykter till fjällen, ängar som ska slås, kor som ska kalva, hundraåriga mormödrar som fyller, ekor som ska tjäras, lador som ska målas och fisk som ska rensas. Ja, livet här uppe i norr, helt enkelt. Sedan sjunger Tomas Ledin om att han har femhundra dagar om året (!) och det är dags för nästa knorriga semesterfirare att ringa in och upplysa oss om sin vardag. Jag tror jag skulle kunna göra det här jobbet riktigt bra. Programledarjobbet alltså. Kasta in ett ”treeevlitt” mellan andningspauserna och ställa hundra följdfrågor om den enkle norrlänningens sommarvardag. Jojo.

Magnus fortsätter att ta fenomenala bilder...

Grill på backen, mycket mygg!

Den här glädjen går inte att ta fel på! Räkmacka i Stackgrönnan.

Roadtrip Skellefteå, part 5

2011-07-07T02:48:00.000-07:00

Magnus på stenstranden

Pappa Tord

Erik signalerar efter hjälp då vi var vilse i skogen vid kusten

Magnus vid fyren

Vår stuga

Skymning över Backen

Skymning över Hökmarksträsket

Eriks rumskamrat

Roadtrip Skellefteå, part 4

2011-07-05T10:15:00.000-07:00

Allt går lite långsammare här uppe i norr. Ett exempel: på Max i Sundsvall så var det åtta stycken som arbetade bakom disken, antal kunder var fyra, ändå tog det över tio minuter att få sin burgare. Makalöst långsamt!

Till Eriks stora glädje så är det loppis överallt! Idag körde vi runt och besökte en handfull. De flesta gör bra reklam för sig längs vägarna men är tyvärr rätt klena när det gäller utbud. Dagens mest intressanta loppis var i ett gammalt församlingshus i Mjödvattnet (”Stor loppis, 3 km”) där vi mötte Inger, en äldre kvinna med vilt skelande ögon och med en stark odör av tobak omkring sig. Hon satt och åt bakom ett skynke när vi kom in men hasade sedan ett steg bakom oss och bevakade oss med ett skelande öga. Roligast var att böckerna vi köpte av henne visade sig ha stämplar från Skellefteås bibliotek i pärmen. Vi åkte därifrån med en skum känsla av att vara med i Arkiv X och ännu skummare blev den känslan när vi möttes av en pickup i rasande fart med vindrutan i trasor, vi siade om att det var Inger som hängt ut ett lakan i fönstret som en signal till någon som skulle komma och överfalla oss. Ja, det är lätt att skena iväg i fantasin när man åker runt på små grusvägar här uppe i norr.

Magnus i sin fåtölj vid havet

Dagens hiss (vi hissar/dissar norra Sverige på vår resa, ett litet löfte till K) var vårt besök på stranden vid havet. Lugn och ro i början, lite frisbee och en bok i solen, tills ett par morföräldrar dök upp med sina skrikiga barnbarn och slog sig ned intill oss. Det var väl helt ok egentligen, tills mormor drog av sig i bar överkropp och började slå sina lovar omkring där vi låg. Då var det dags att tacka för oss och åka hem.

Roadtrip Skellefteå, part 3

2011-07-04T16:16:00.000-07:00

Britt-Inger och Jennie framför Järvsö café, fantastisk personal och goda mackor.

Här mötte vi Tommy, en glad busschaufför som berättar att han var med i den tunga trafiken på 80-talet och som tipsar oss om en fin väg till Delsbo.

Ja du, Tommy, vägen kommer säkert vara fin när de väl byggt färdigt den.

Man får inte vara rädd för tung trafik på de små grusvägarna.

Magnus ransonerar: "Var sin rulle, sedan får man själv ta ansvar för den".

Magnus är en fenomenal fotograf: en postbil på E4:an blir så här vacker!

Vi jobbar hårt för att fixa bra bilder till Ylva.

Ensam cyklist, som för ett ögonblick fick sällskap av oss.

Roadtrip Skellefteå, part 2

2011-07-04T03:45:00.000-07:00

Då hamnade vi i Rättvik då! Åh vad passar väl bättre än att inviga Magnus nya tält på Rättviks Camping vid Siljans strand. Sagt och gjort upp med tältet... men var är tältpinnarna...?
Tillverkaren måste ha glömt att stoppa i' helt enkelt! (min förklaring) Erik är tveksam och menar att man alltid ska kolla så att allt finns med innan man åker. Jag håller med!
Efter att ha inmundigat Thai på Annas restaurang beslutade vi oss för att inte välja att besöka Bingsjöstämman som planerat utan dra kosan direkt mot norr och eftersom vi ändå inte har några tältpinnar riva det och åka vidare... Vid rivning av tältet fann vi pinnarna liggandes under tältet... Bra där!? Erik?

Nu kör vi vidare!

Första tältningen blev vid Voxnan. Vi kan sammanfatta den med tre ord: knott, knott, knott!

Roadtrip Skellefteå, part 1

2011-07-04T03:24:00.000-07:00

Här börjar Roadtrip Skellefteå. En rapport i bloggform och medföljande bilder. Det är vårt gensvar på en begäran från vår kära administratör Ylva, som året om försöker bringa lite ordning i våra förvirrade cirkelrapporter, och som vill veta vad som händer på vår resa. Här, Ylva, händer det grejor må du tro!

En första bildserie, från en fantastisk brygga ut i Siljans klara vatten. Lägg märke till Magnus förmåga att frysa sin fotopose, Erik är lite mer lättdistraherad när något (!) rör sig i vattnet.

Gästblogg nr II Skolmen

2011-03-30T00:09:00.000-07:00

hej igen alla Eriks bloggfans!

sitter aningens slutkörd vid sängkanten och skriver i väntan på att gå och lägga sig. Har precis avverkat två dunkadunka set på trummpallen, bakom trumsetet med Bhean Bheag. Vi spelade på en företagstillställning och det gick riktigt bra, alltid kul att spela när det är bra ljud. Gladast ikväll? gänget från Lyckelsesom orkade med flera försök att testa riverdance!! :O

Klockan är kvart i midnatt och jag räknar med att kunna sova i alla fall EN timme! Sen är det dags att gå upp för att ta nattbussen till Stockholm. Flygbussarna tar mig vidare därifrån till Skavsta sen lyfter jag mot London för releasefest med Fribo... Rapport kommer...

Go natt!

Gästblogg Skolmen

2011-03-28T05:54:00.000-07:00

Den uppriktiga sanningen

Som Erka skriver är jag en kringflackande musiker utan fast botten i livet? En gästrike som hamnade i Småland bara det… Ingen familj bara sig själv att ta hand om… lägg därtill släkt och vänner.

Den uppriktiga sanningen. Bara ordet uppriktig får en att fundera på vad det egentligen ställs för krav på mig här. Har Erka lagt ribban för högt i tron om att jag ska lägga ut halva eller rent utav hela mitt liv här på hans blomstrande blogg. Mjae… jag nöjer mig nog med att berätta en tredjedel av allt jag pysslar med…

Nej det blev ingen ny lägenhet i Bankeryd eftersom min hyresvärd dog samma vecka som jag skulle flytta in… -Vila i frid-…så nu blir jag hastigt och lustigt inneboende några dagar/veckor hos en kompis och hans familj… hjälp! jag som ville ha mitt egna boende... NU! Någon sa "det är bara att gilla läget". Du ska gilla läget gill lalala la läget. Pratade med min äldsta syster som klokt sa: - ja det är ju ingen katastrof... känns mer som ett i-landsproblem. ...och jag kan bara hålla med.

Gör det! Som löjtnant Molander (mitt gamla lumpenbefäl) så definitivt uttryckte det…

Den närmsta tiden blir spännande! Skivsläpp i London med min grupp Fribo sedan tillbaka till Sverige för att repa med en av landets bästa stråkkvintetter nämligen Junekvintetten och tillsammans med mina vänner från England respektive Norge.

Vi ska göra en rafflande musikcaféserie ihop! Succe?

Dagens gästbloggare - Skolmen

2011-03-24T03:22:00.000-07:00

Det är dags för bloggen att bli besökt av en gästbloggare.

Jag presenterar för er Magnus Lundmark, alias Skolmen. Jag har bett honom glänta på dörren till sitt spännande liv. Han far mellan scenerna i Sverige, England och Skottland och bekymrar sig ytterst lite om var han ska få nästa mål mat eller en varm säng att sova i. Han lever helt för konsten. Hade Rasmus på luffen spelats in i dag så hade den hetat "Skolmen på luffen"; man hade petat den lille grabben som sidkick för att helt fokusera på Skolmen - inget kitsch, barnhem hit och dit, inga svartmuskiga bovar eller arga poliser och annat trams, bara den brutalt uppriktiga sanningen om Skolmens romantiska liv som kringflackande speleman. Håll till godo, mina damer och herrar! (Kommer inom kort...)

Kierkegaard

2011-03-19T06:32:00.000-07:00

Jag satt i veckan och lyssnade på ett föredrag om att leva innerligt.

Föreläsaren utgick från Sören Kierkegaards filosofiska och teologiska tankar. Även om själva föredraget tyvärr var, i mitt tycke, svamligt och ett försök att pressa in Kierkegaards tankar i en egen långsökt tolkning så hade det förtjänsten (i mitt fall) att väcka intresset för denne danske filosof.

Jag inser att jag läst alldeles för lite av Kierkegaard. Jag har stött på honom här och var. Det kanske mest välkända och välanvända uttalande av Kierkegaard borde väl vara den pedagogiska uppmaningen vad gäller vägledning: "Om jag vill föra en människa mot ett bestämt mål måste jag först finna henne där hon är och börja just där... osv", ofta citerat inom kommunala vårdinrättningar, instanser för samtal och terapi, m m. Jag misstänker dock att vi alla, som alltid, väljer att plocka russinen ur kakan. Vad sa Kierkegaard mer?

"Du som ger både begynnelsen och fullföljandet, ge Din seger i behovets stund så att det som varken vår brinnande önskan eller vårt fasta beslut kan uppnå må skänkas oss genom bekännelsens smärta: att vilja en enda sak".

"Den som varken är varm eller kall, han är en vämjelse. Såsom en skytt förses med ett gevär som klickar när det gäller, så förses även Gud med klickande individualiteter."

"Människor kräver yttrandefrihet som en kompensation för tankefrihet, vilken de sällan använder."

"Andersen kan berätta sagan om 'Lyckans galoscher', jag berättar den om 'Skon som klämmer".

"Om jag förmår att förstå Gud objektivt, då tror jag inte, just därför att jag inte kan detta så måste jag tro".

Det finns mycket, mycket mer. Jag får förkovra mig och sedan återkomma :)

Exempel på dålig bandpresentation

2011-03-14T02:38:00.000-07:00

När ett band presenterar sig så här:

"Vi brukar främst ha spelningar som tex. underhållningsmusik till olika fester/tillställningar både bakgrundsmusik och mer för publiken"

så tänker man, alright! Men när de sedan lägger till:

"...men skulle också passa att spela på ålderdomshem"

så tänker man jehepp, vill man festen ska dö så kan man ju boka dem :)

Sorry! Kunde inte låta bli.

LeMarc

2011-03-08T23:22:00.000-08:00

Inatt när jag skulle somna låg jag och tänkte på Peter LeMarc.

Till slut var jag tvungen att gå upp, hämta datorn (fast jag lovat mig själv att se till att sova tidigt) och surfa upp Peters hemsida. Läste igen om hans avbrutna turné, om cancern. Trist.

När jag var nitton fick jag skivan "Sången dom spelar när filmen är slut" av några polare. Jag lyssnade och lyssnade, tyckte det skitbra. Blev oerhört inspirerad att själv skaffa penna och papper för att skriva. Om jag någonsin skulle ha någon att tacka för att jag sedan dess haft med mig papper och penna överallt för att skriva ner strofer eller idéer, så är en av dem i allra högsta grad mr LeMarc.

Det här är ett gött klipp hemma från Pluras kök.

Ny bekantskap

2011-03-05T01:38:00.000-08:00

Gjorde en ny bekantskap nu på morgonen.

Daniel Norgren spelade på morgonnyheterna. Riktigt bra. Tydligen var det fler som tycke det enligt programledaren, mailen och twittret haglade in till studion.

Här är ett klipp från Åmål bluesfestival 2009: Daniel Norgren Åmål bluesfestival

Songwriters on songwriting

2011-03-01T09:05:00.000-08:00

Det är alltid fascinerande att umgås med kreativa personer.

Just nu bläddrar jag mellan olika sångförfattare i boken "Songwriters on songwriting" av Paul Zollo (tack Anders för tipset). Boken består av intervjuer med ca 60 st låtskrivare. Här finns självklart Bob Dylan, Tom Petty, Niel Young, Leonard Cohen, men även Madonna, R.E.M, Alanis Morissette och Lenny Kravitz för att nämna några. Alla har olika sätt att skriva låtar på. En del "får" låtfraser i huvudet som de snickrar ihop till en sång, någon annan jobbar dag och natt hårt med ackord och texter för att få ihop till en låt. Någon menar att låtskrivande är tio procent inspiration och nittio procent hårt jobb, en annan menar att det gäller att vara på plats när inspirationen dyker upp och ta tillfället i akt.

Många känner väl till klassikern där Leonard Cohen och Bob Dylan snackar låtar, varpå Cohen avslöjar att hans låt "Hallelujah" tog flera år att skriva och Dylan returnerar att hans låt "I and I" (som Cohen berömde honom för) tog femton minuter att skriva. Ja, proceduren för låtskrivande är olika.

Så, dagens lästips för dig som söker inspiration till att skriva låtar: "Songwriters on songwriting". Känns som en liten rikedom att ha den stående i bokhyllan och ibland ta fram för att bläddra i. Och om du inte tänker läsa den för låtskrivandets skull så kan du alltid hitta lite såna där historier om Cohen och Dylan som du kan dra för att imponera på polarna.

Tack Umeå!

2011-02-27T10:35:00.000-08:00

Umefolk är över för denna gång och som alltid är det en massa intryck som snurrar i huvudet efter några dagars festival - ansikten på artister, arrangörer och festivalbesökare, nya musikaliska upplevelser och gamla kära återseenden. Ja, på festival kan man lätt bli förtrollad, både av musik och av expressiva personligheter man möter i vimlet. Nu är jag hemma i min lugna lägenhet igen och låter alla intryck sjunka in i.

Några favoriter ur högen av gårdagens föreställningar:

Daniel Pettersson (nyckelharpa) och Maria Jonsson (fiol) – mycket bra! Vet ingen som spelar nyckelharpa som Pettersson och Marias uppbackning på fiol är känsligt följsam. Jag njuter! Visste inte att man kan stämma om fiolen på olika sätt, jo, det hade jag väl kunnat räkna ut men hade ingen aning om att det var gångbart.

Limohofvet (tre fioler) – underhållning, svängigt, skickligt och vackert. Melodier som slingrar sig runt varandra, kaxig attityd plus lite plötsligt allvar i all scenglädje. Underbart. Man blir sugen på att plocka upp fiolen igen och det är bra betyg från en som med en lättnadens suck la ifrån sig fiolen samma dag som han slutade musikgymnasiet. Jojo!

Residans – en dansföreställning om polskans historia. En fiol, en slagverkare, fyra dansare, en overhead, några stolar. Abstrakt och visuellt sparsamt men ändå effektfullt. En känga till främlingsfientlighet, en förmedlad insikt i vad vi trodde var ”svenskt” och ett skrik av förbannad utmattning mot vårt stereotypa konsumtionssamhälle. Ungefär så förstod jag den, men jag säger inte att det är rätt. I alla fall så bet sig föreställningen fast och jag ser den gärna igen.

Det roliga med folkmusik är att det finns så många olika variationer av musikaliska konstellationer. Bara fantasin sätter gränsen.

Till sist, bland det roligare vi gjorde var en träff mellan artister och arrangörer. Så många unga begåvningar som är hungriga på att spela! Ser fram emot resten av årets arrangemang.

Tack Umeå och god natt!

Festivaldag två

2011-02-26T17:20:00.000-08:00

Festivaldag två är strax till ända.

Ligger i hotellsängen. Är så trött så jag inte kan hålla mig vaken. Skolmen hittade mig sovandes i en stol längst bak i rummet när Clockwise spelade (eller som den tafflige scenvärden presenterade dem: "Clockwitch"... han gjorde fler snygga presentationer, t ex "då tackar vi den här gruppen och snart är det dags för nästa grupp att spela" utan att ha en aning om vad banden som spelade hette).

Det är efterfest på Verkstan för artister och arrangörer men de får klara sig utan Skolmen och mig inatt. Ska berätta mer om festivaldagen imorgon när jag är lite piggare.

God natt...

Festivaldag ett

2011-02-26T03:21:00.000-08:00

Skolmen och jag har testat vårt arbetsnamn ”Vårfolk 2011” på allsköns artister vi mött, men efter en stunds häng i puben igår kväll insåg vi plötsligt hur töntigt det lät och bestämde oss för att skrota namnet. Vårt folkmusikarrangemang måste heta något häftigare helt enkelt. Fick ett nytt förslag av vår kollega Staffan: ”Folkpepp”. Vi ger tummen upp och kastar oss ut i folkmusikvimlet för att testa namnet. Återkommer med respons på det. Nu – en kort nedslag i det musikaliska utbudet under dag ett:

En trio med saxofon, luta och el-bas: proffsigt men lite stelt. Saknar underhållningen. Säger inte mer. Jo, att Skolmen sätter ord på min misstanke om att basisten är en blandning av Stenmark/Levengood.

Vi lyssnar på en i raden av folkhögskolor. Sångerna är haitiska och jag gissar att läraren bott där eller bara fått en crazy idé om att ”go haiti” när han tog bilen till jobbet en morgon. På kvällen träffar vi tjejen som gjorde gitarrsolot och vi tycker hon är cool sa vi, även om ingen såg henne bakom klungan av gungande folkhögskoleelever. De älskar musik men kanske inte riktigt känsla för show.

Navarra – skitbra! Pianisten överöser oss med nonchalant lätthet flödande melodier och det är såna som han som får en att önska man kunde spela piano på riktigt. Grym sångerska – klockren röst, rörelser, mickföring, utstålningen och allt känns bara så rätt! Det här är folkmusik! Glad fiolspelerska, strålar av spelglädje, man blir kär i henne. Trummisen har kvällens snyggast vaxade lugg, det rasslar och plingar och svänger hejdlöst när han bearbetar sitt lilla trumset. Navarra rev ner kvällens applåder.

När det är dags för jojk så skrämmer den mig så att vi går till puben istället och minglar med artister och festivalbesökare. Skolmen ligger i och frågar varje artist han ser om de är med i studieförbundet. Han börjar bli en rackare på att svara på frågan: ”vad får vi för det då?”

Kvällen avslutas med att jag blir uppvaktad av en kille som påstår att han är bra på att läsa folks kroppsspråk. Han förklarar att jag är lik Boris Becker, att jag står i baren med magen framskjuten på ett självsäkert sätt, jag är snygg och hade en chans på tjejen som satt bredvid oss i buskspel nyss men jag är för vek och tog den inte, och att han brukar få stryk för han pratar för mycket. Den sista detaljen var nog närmast sanningen.

Skickar med en spännande länk: www.folkblogg.blogspot.com

Umeås lokalbo och nitbälten

2011-02-25T05:45:00.000-08:00

Om några timmar är det dags att träda in på Umefolk. Tills dess roar vi oss bäst vi kan.

Under förmiddagen har vi strosat runt på Umeås gator. Vi konstaterar att den gemene lokalbon här i Umeå är godmodig och ger oss ett vänligt bemötande. Här stressar man inte i onödan. Folk verkar vara glada över att bo här, eller så är de glada över att se oss, jag vet inte. Dialekten är charmig också.

Vi har gått runt i alla klädaffärer (förra gången vi besökte Umeå sprang vi runt i alla hantverks-, och smyckesaffärer, jag var övertygad om att de måste ha coola tumringar här uppe, men icke...). På Carlings diskuterar vi nitbälten med expediten. Alla tre (Skolmen, jag och expediten) drömde vi om att få gå genom säkerhetskontrollen på flygplatsen och nonchalant dunka ett tungt bälte i lådan inför flygpersonalens respektfulla blickar. Jojo!

På tal om "snorhalt" som jag skrev om igår så kom jag att tänka på den danska folkmusikgruppen Valravns album "Koder på snor", väl värt ett besök!

Umeå folkmusikfestival - Da´n före

2011-02-24T14:11:00.000-08:00

Befinner mig uppe i ett blåsigt, kallt men underbart pittoreskt Umeå för att bevista folkmusikfestivalen Umefolk. I jobbet tjänst, så klart.

Vi (min trogne medresenär och guide in i folkmusikens mytiska värld; Magnus Lundmark, hädanefter kallad Skolmen) har lagt ribban högt redan innan själva festivalen startat.

På väg upp mot Arlanda passerar vi ett flertal kraschade bilar på snorhala E4:an, sätter lite av ett allvar plus ett spänning över resans start. En bensträckare på Heron City - ingen kommentar, tråkigt ställe. Väl uppe på Arlanda fick vi byta flygplan p g a teknikstrul innan vi kastade oss upp i luften mot norr. På planet filmar och fotar Magnus alias Skolmen mig - tanken är att vi ska klippa hop en liten film av vår resa. Jag yrar något i halvvaket tillstånd. Efter en skakig landning kliver vi ur planet och trampar Umeås blåsiga och härjade mark. Vi hämtar våra väskor vid bagageavlämningen och jag bevisar för Skolmen att man kan resa med en mjuk och opraktisk gympabag, inga problem, min Hugo Boss-flaska är hel.

Efter att ha checkat in på hotell Winn, upptäckt att vi inte har något på schemat för dagen, så letar vi upp Tajmahal, Umeås indiska restaurang. Maten är fantastisk, helt enkelt fantastisk, så pass att vi får storhetsvansinne och bestämmer oss för att avsluta kvällen med att se "Sanctum" i 3D. På vägen till bion letar vi upp vårt gamla stamhak "Brobergs coffeeshop" där vi bestämmer oss för att ta en kaffe dagen efter.

"Sanctum" var så bra att jag inte kommer kunna sova en blund inatt, det är sant det, som de säger i Umeå. Tät, spännande, klaustrofobisk. Jag kommer ligga vaken i mörkret inatt med mina 3D-glasögon på mig och låta denna resdag sjunka in. Magnus/Skolmen (bilden bredvid) såg sin första 3D-film ikväll och kommer säkert inte ta av sig sina glasögon under hela festivalen.

Imorgon kör vi igång.

Sagt och gjort

2011-02-07T10:08:00.000-08:00

Jag gjorde slag i saken vad gällde min idé om en bok/följetong i bloggformat.

Bloggen heter "Bara ett flak och så långt att åka", innehåller än så länge ett första kapitel och är ännu inte släppt för allmänheten. Dock har några personer fått provläsa och komma med feedback om idén funkar eller inte. Responsen har varit lite blandad, både tumme upp och en tveksam tumme ner.

Min största tumme upp fick jag av en god vän som suttit på toa en morgon innan jobbet, med neddragna brallor och surfat på sin mobil i godan ro. Han hade inte riktigt greppat grejen ("jag fick ett mail, det var nån länk till nån sorts följetong"), men hade ett minne av en smått härlig stund på toa medan han ögnade första kapitlet i "Bara ett flak och så långt att åka". Han ville läsa fortsättningen.

2011 - Nytt år, nya möjligheter

2011-01-16T05:09:00.000-08:00

Japp, det känns fint att börja 2011 med en gammal klyscha, som dock rymmer så mycket sanning: nytt år, nya möjligheter! Hoppas du/ni som läser detta känner detsamma och inget annat - nytt år, nya möjligheter. Med andra ord - låt oss stoppa alla sorger i en gammal säck och istället föreställa oss alla sprakande möjligheter som dagarna framför oss innebär (det blev många "oss" i den meningen).

Själv funderar jag på om det skulle vara en intressant möjlighet att skriva en bok, ja, eller en berättelse, så här på en blogg och se om några trogna läsare skulle tycka det var intressant att följa den? Kan en blogg vara ett forum för en följetong, det är min fråga?

Jag suger på att starta upp en blogg till för att testa, en blogg som är vigd åt just följetongen. Ja, kanske kan man varva berättandet med lite tankar kring kreativitet och skapande?

Vad hindrar att jag prövar?